Ambulans till USÖ

 
 
Jag gjorde halkan igår, dvs. måndag. Allt gick jättebra och det kändes så skönt att ha det avklarat och kunna blicka framåt och ta några fler körlektioner nu och sen fokusera på att plugga teori och sen göra uppskrivning och uppkörning. Anyhow. Jag var tillbaka i Karlskoga runt 15.30 och då hämtade mamma upp mig tillsammans med Lex som sovit hos dom. Älskade plutt! Känns som han vuxit så mycket bara på så kort tid haha! Vi åkte iallafall hem, myste och bara hängde. Sen vid 19.30 blev det dags att börja natta honom då han var trött redan. Said and done, läste en kort saga och sen somnade han på mig i vanlig ordning.
 
Jag själv gick och la mig några timmar senare, och när jag precis ska vända mig om och somna så vaknar jag till av att Lex vaknar och skakar. Och han fortsätter skaka/huttra och är ledsen. Jag är fortfarande lite off pga. att jag var så trött men jag frågade honom om han hade "aj aj" någonstans och han svarar "Jaaaa.." och jag lyckades få fram att han hade ont i magen enligt honom själv. Och han såg så liten och rädd ut och man hinner ju tänka 1000 tankar om allt när man ser ens barn ligga där och må dåligt. Andreas jobbade ju så jag var själv hemma och efter några minuter så säger min magkänsla att jag ska ringa ambulans, för jag hade aldrig varit med om detta förut och jag ringer hellre en gång för mycket än att behöva ångra att man inte ringde. Fick till svar att dom skulle komma inom kort. Ringde sen Andreas som jobbar här runt hörnet i prinicp så han sprang ju hit direkt och släppte sen in dom ifrån ambulansen.
 
Dom var här en längre stund eftersom Lex puls var ganska hög men sen var han också upprörd när dom ville testa olika saker osv så vi väntade på att han skulle lugna ner sig samt få Alvedon. Men trots det så var pulsen väldigt hög och enligt rutin får dom då inte lämna honom och dom måste ta in honom. Så jag och Lex åkte med i ambulansen till Örebro eftersom vi i Karlskoga inte har någon barnläkare på plats vid den tiden av dygnet, så det blev akut in till Örebro som ligger drygt 4,5 mil bort men det går ganska fort dit tack o lov. Sitter bredvid Lex som ligger på en bår och jag håller honom i handen och pratar lugnt med honom. Han är ganska trött nu och det förstår jag, lille killen!
 
Väl framme på USÖ så får vi komma in direkt och för att dra det kort var det nog mer väntan än vad det var behandling. Togs div. blodprover och sen kollade dom syresättning och puls igen och den var normal nu. Samt att febern hade gått ner med Alvedon. Så runt 03.00 fick Andreas hämta oss och vi for hem igen. Det dom trodde var väl att Lex hade fått feber väldigt snabbt, att kroppen reagerade på det. Och i efterhand låter det troligt. Men som jag skrev innan, jag ringer hellre en gång för mycket än för lite. Vi fick också beröm för att vi båda var så "coola och lugna". Vi båda hade sagt att "Ja vad gör saken bättre att vi är hysteriska och flippar ut". Vi är väldigt lugna personer haha.
 
Mycket ska man vara med om känner man ibland. Nu ska jag vila ögonen en stund på soffan.. 

Kommentarer

Hej vad skönt att det gick bra för er och lille killen. R-M

Svar: Hej! Ja verkligen, jag är så tacksam för att det inte var något allvarligt.
Angelique


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: