Tar du bort brickan efter dig?

Åh, för första gången någonsin när vi varit på donken säger dom åt oss att ta bort brickan.. vi brukar annars lämna den.

Då skriver jag såhär.. så får ni se om ni håller med om detta.

Det står såhär på deras hemsida:

"Vårt jobb är att servera dig god och bra mat med snabb service på fräscha och moderna restauranger."

Om deras affärsmål innebär rena lokaler, så får de fan anställa folk

som ska plocka undan, inte lägga över ansvaret på kunden.

Och ska jag snart få laga maten själv också?


Anti midsommar



Jag tillhör en av dom som INTE firar midsommar på något sätt alls.. Det är ungefär som påsk och namnsdagar för mig. Totalt värdelöst. Om man inte är 6 eller 65 år. Är du 6 år tycker du fortfarande det är kul att dansa kring stången och är du 65 år har du en ursäkt till att ta en nubbe. Eller om du gör som många andra ungdomar, super bara för att det är midsommar. Varför? Jag förstår totalt om man dricker och har kul och sådär på midsommar.. men dricka just BARA FÖR ATT det är midsommar? Nej, själv ska jag inte göra ett piss, haha! Vädret är åt helvete också, men det visste man ju om sedan istiden att det ska alltid regna. Jag ska nog köpa glass och en bra tidning tills midsommar..

Ska du fira midsommar?

Manliga yrken?

Vet ni vad jag är riktigt trött på? Jag har säkert tagit upp det förut i bloggen men jag kan ta upp det igen.

Kvinnor som blir så hyllade och jaddijada för att dom har ett så kallat manligt yrke. Jag läste i senaste Vecko Revyn om 3 tjejer tror jag det var. Målare, elektriker & jägare tror jag dom var om jag minns rätt.

Jag kan nog inte förklara så noga varför det stör mig, men det är 2009. En tjej kan fixa så hon får en snopp idag. Så jag blir inte så förvånad att vi har kvinnliga målare ute i landet. Att det ska vara såå tufft..så coolt med "manliga" yrken.. Lägg av.

Jessica är söt fortfarande

Det har ju pratats mycket om Jessica Simpson's kropp. Vilket jag både förstår och inte.. Är man en kändis så är det att räkna med att pressen skriver om man går upp minsta lilla gram. Men ändå.. dom får det att låta som om hon gått upp 50 kg. Tycker hon är supersöt fortfarande!

Före



Efter



Lika söt och snygga på båda bilderna enligt mig!


Vad tycker du om detta?

Inställning

Här kommer väl det seriösa inlägget antar jag. Eller vad man nu vill kalla det.

Detta ämne har tagits upp i div. större bloggar sedan innan.. men jag kan inte göra än att hålla med dom när dom skriver om det. För det stämmer så bra. Det handlar om inställning till saker.

Jag själv är väldigt ofta glad och positiv till saker, och om jag inte är det så försöker jag vara det iallafall. För man kan alltid hitta något bra i någon eller något. Allt handlar ju om inställningen till saker.. Är du negativ inställd på t.e.x. något ämne i skolan så är det klart det kommer gå dåligt. Men om du kan hitta något bra i det hela så kommer du må mycket bättre och det kommer förmodligen gå mycket bättre.

Själv hatar jag skolan, men vad är det som får mig att klara det? Jo jag tänker så här nu. Efter jag är klar med skolan kommer jag ha betyg (bra hoppas jag också) så jag får bra jobb som gör att jag har en bra ekonomi. Övriga saker är att jag får lära mig nya saker i div. ämnen.. Tex psykologi. Jävligt intressant ämne.. kanske kommer jag inte ha nytta av det jag lärt mig för fem öre i framtida jobb. Men jag har ändå lärt mig något nytt. Sen får jag träffa nytt folk också, och det betyder inte att alla blir mina närmaste vänner..men det underlättar att prata med folk. Jag träffade bla. Sanna på Komvux första dagen. Och nu är det henne jag hänger med där, för jag tycker hon är en riktigt bra tjej! Förmodligen lär jag säkert lära känna någon mer, och det gör mig inget. För kontakter är bra att ha i dagens samhälle.

Jag skulle kunna tänka negativt hela tiden också, men hur jävla kul är det på en skala? Jag skulle ju bara bli deprimerad och hoppa av skolan och bli arbetslös. Nej tack. Jag tänker hellre positivt & mår bra! Negativa människor är väldigt jobbiga, och dom tar så mycket energi. Jag slår ofta av mig själv på ett sätt om någon är för negativ, man kan säga att jag går på automatik då. Jag svarar men jag lägger inte ner hela min själ i det. För varför ska jag må sämre för att någon inte väljer att hitta något positivt i saker?

Självklart mår man ju mindre bra vissa dagar, så är det ju för alla. Även för mig, tro det eller ej ;) Och det är helt normalt.. man måste ju må dåligt ibland för att kunna må bra. Men det är ju samma där, du måste ju vilja må bra. Vissa väljer den enkla vägen och stannar på den mörka och svåra vägen. För det är enklare där än att försöka må bra. Klart som fan folk blir deprimerade då. Jag har ingen förståelse alls för dom.. vill man må dåligt? Tydligen. Finns ingen ursäkt. Lathet kanske.

Nej men det är ju så att man måste resa sig efter varje fall, för tro det eller ej så går det. Vad det än är. Hello, detta är Sverige.. att få hjälp är inte så svårt. Det gäller att tro på sig själv helt enkelt. För om du inte gör det så lär ingen annan göra det heller.

Att ha mål och drömmar är också viktigt tycker jag. Jag har mina mål och drömmar.. och jag tror att jag klara dom. Mina tankar och drömmar är väldigt höga. Jag har alltid trott jag ska bli något stort.. att sitta i en kassa i en butik är inget jag kommer göra i mitt liv. Kanske som tillfälligt jobb då och då.. Men jag tror stenhårt på mig själv att jag kan bli något. Mina mål är ganska många, en del mindre och en del större. Men jag försöker beta av dom där små först för att komma till dom större. Sällan jag pratar om mina mål och drömmar, varför vet jag inte. Men det har nog bara blivit en vana. Vill folk veta får dom fråga.

Ser ni något negativt i denna text i överlag? Nej.. för jag hade en positiv inställning när jag skrev detta. Testa det du med.

Skänka pengar? Aldrig.

Jag skulle aldrig i hela mitt liv skänka pengar till något ring-in-och-skänk-pengar-till-fattiga-barn. Inte till något annat heller. Jag ger aldrig pengar till folk som står och skramlar ihop. Jag köper inte rosa eller något annat band. Skulle aldrig göra det. Iofs så skänkte jag typ 5 kr till en gubbe som stod utanför systemet och skramlade ihop för något, han såg så ensam ut.

Hur vet jag att varje öre av dom pengar jag skänker kommer till det dom säger. Nej, dom får inga ören av mig. Skulle jag ge pengar skulle det vara iform av presenter som jag själv åker ner med eller något.

Och nej, jag skulle inte göra det för en god sak. Då kan jag lika gärna kasta pengarna i sjön.

Singel idag? Nej tack!

Vad vad jag sett & hört så skulle jag absolut inte vilja bli singel idag. Allt verkar så krångligt.. så omständigt. Jag kan ju bara tala för mig själv, men jag vill minnas att det var lättare? När jag tänker tillbaka på min tid då jag var singel och flängde runt med & efter killar så var det enkelt. Idag verkar det bara jobbigt.. och allt verkar blivit så ytligt? Och allt går så fort? Men det kanske beror på personen.. vad vet jag. Jag har inte varit singel på länge, snart 4 år sedan. Det känns som det vore igår, men kan det verkligen ändras så fort? Eller hade jag bara turen att träffa rätt människor?

Eller var det min inställning till det hela? Jag vet faktiskt inte. Kan väl berätta lite kort hur det kunde se ut. Ska väl börja med att säga att 99,9% av alla killar jag träffat har jag träffat via internet. Därför har jag väl också kunnat prata med dom lite innan själva träffen.. lärt känna dom på ett annat sätt än vad man gör IRL. Och själva träffen kunde se ut hur som helst. Man kunde se på en film (som faktiskt innebar film) eller bara gå runt och prata om allt. Det var inget ligga och mysa i sängen direkt.

Och som jag skrev, kanske var det min inställning som gjorde det så lätt att gå vidare om det inte blev något. Jag visste hur mycket jag skulle ge av mig själv så jag inte skulle bli sårad OM det inte skulle bli något. Sen så lämnade man inte ut hela sig själv heller, för varför skulle man då träffas igen om man redan berättat allt? Nä, jag tror jag var ganska bra på det där, haha.

Självklart träffade jag på ett rötägg eller två, men det var inget som hindrade mig. Det var mer "well, 2 bad 4 you". Det var en kille ifrån Örebro som jag började prata med över msn. Sen bytte vi nummer. Och han ringde väldigt mycket, han sa att han tyckte om mig osv och han lyssnade lite på när jag hade mina små problem.. Han tjatade på att vi skulle ses. Och jag gick med på det en dag, han kom till mitt hus (då jag bodde hemma) och jag mötte honom utanför. Jag var ensam hemma. Han hade fått skjuts dit, och han frågade om vi skulle gå in och ha sex så kunde hans polare åka runt ett tag.

Hur mycket jag än trodde att han var en okej kille som brydde sig så var det ett big goodbye där. Man kände väl att det var synd, men jag grävde aldrig ner mig för någon kille. Okej, nu ljög jag. Men den killen har jag kontakt med idag och är min vän. Vi hade nog aldrig blivit ett bra par ;)

Jag har som sagt också träffat en av mina bästa vänner (ja du hör ännu dit) genom allt dejtande. Så bara för att man inte blir ett par så kan man ju faktiskt bli vänner om det passar bättre. Men det känns som det är allt eller inget som gäller idag..

Sen kan vi lika gärna ta sex när jag ändå tagit upp det en gång.. What's up with that part?! Folk särar på benen titt som tätt och blir sen ledsen när killen inte vill mer? För mig var det big no no första gången man träffades.. man kan väl lära varandras namn först? Jag kan ju tala om att med min nuvarande pojkvän/sambo så väntade vi 6 månader. Är det att leva i celibat idag? Jaja. Såklart är det upp till var och en..

Hursom, jag säger nej tack till att vara singel. Lyckligtvis nog så är det snart 4 år tillsammans med min älskade.

Blondinbella

Jag läste mig till i Blondinbellas blogg att hon nu fått ett eget tvprogram, nyfiken som jag var så kollade jag på programet (del 1) på internet. Och vad har jag att säga om det? Jag känner mig ganska delad, en del av mig vill bara ruska om ungjäveln och försöka förstå vad som pågår i hennes huvud. Medans en annan del är mer förstående över det hon gör.

Det som man såklart som svensk reagerar på är att hon säger att hon hatar att diska samt att hon ska skaffa städhjälp. Folk kommer med kommentarer som att hon aldrig skulle kunna leva ensam osv. Men är det inte så att det lyser lite avundsjuka över det? Skulle inte dom också kanske anställa någon som städade ens hem om dom faktiskt hade råd?


Vad tycker du om Blondinbella egentligen?

Insider

Sitter och kollar på Insider, och dagens ämne handlar om några jävla förbannade korkade människor som häller och sprayar färg hos en äldre gubbe som tillverkar skinn och päls kläder osv.

Jag finner inte ord för hur korkade dom är. Det är nästan så jag vill gå och köpa mig en pälsjacka och mössa. Skinnrock har jag redan.

Gah.

Musik på bloggen

Finns det något mer störande då när folk har musik på sin blogg? Tror dom att jag vill höra deras favoritlåt?

Vad jag tycker om idol

Som den sanna bitterfittan jag kan vara ibland så måste jag nu uttala mig om Idol 2008.. För första gången har jag nu sett ett helt program, nåja.. nästan iaf så känner jag att jag måste måste måste få skriva av mig.

För det första hatar jag hela idolkonceptet.. det är bara korkat om jag ska dra det kort. Men det var ju inte det jag skulle skriva om.

Robin B : Det känns verkligen Basshunter wannabe deluxe här.. Och att folk säger att dom dör när han kollar in i kameran. Kändes som om när han satt där med gitarren var det så.. blaaah.

Alice : Där har vi en som jag faktiskt inte vet vad jag ska skriva om.. Hon är väl okej. Hon kan ju sjunga iallafall. Fast det kanske är lite.. "hej jag är adopterad, och nu ska jag lyckas och vinna allt och bla bla"

Johan : Tänk er alla elaka och bittra och värsta ord ni kan tänka er. Det är vad jag tycker. Och att han ser ut att vara 9 bast. Jag skäms när jag ser honom.

Anna : Haha aw..  där är det lite.. att har man inte hört henne sjunga så tänker man väl att hon är en annan blondin som är lite söt och sådär. Och när man hör henne öppna munnen så faller man av stolen ungefär.. Men..nej jag köper det inte alltså.

Kevin : Min favorit faktiskt.. inte pga hans röst.. Nej det är hans sätt att vara på scen, det känns som om han är den som faktiskt vill vara där.. och vågar. Men ja, det finns ju såklart negativt också. Lite naaaw över honom också. Flyttat ifrån Malta och så lyckas han såå bra. Ish.

Sådär, hahahaha. Nu har jag fått ur mig allt.

Ska man vara otrevlig?

Jag har alltid haft lätt att få kontakt med äldre människor, det spelar ingen roll om jag sitter på bussen eller om jag handlar. Dom verkar ha en dragningskraft till att börja prata med mig, vare sig det är något de vill klaga på eller om de vill prata rent allmänt. Enligt min sambo så är det för att jag ser snäll & trevlig ut. Kanske stämmer det att det är så..

För en vecka sedan kanske så var jag till stan och då skulle jag gå in i en butik. Och då ser jag att en medelålders kvinna har händerna fulla av påsar och div. saker. Jag öppnar då dörren åt henne och håller upp den, hon kollar upp och ser verkligen förvånad och tittar på mig från topp till tå. 10 sekunder senare ler hon och utbrister ett tack och går glatt vidare.

Denna vecka var jag och handlade på Coop. Då stod jag i kassan och skulle betala, drog mitt kort och gick för att packa ner mina enstaka varor. Efter mig kommer en medelålders man som har något slags handikapp då han har svårt att gå. Han ställer sig brevid mig och börjar med att ta upp en påse.. Dock har han lite svårt att få upp den, alltså så den öppnar sig. Han försöker kanske någon minut eller två, och då frågar jag honom om han vill ha hjälp. Men då lyckades han. Och han sa att de där plastpåsarna är så svåra att öppna.. Varav jag svarar artigt "jo det var ju bättre förr" Han skrattar och håller med. Jag skrattar jag med och ler och önskar honom en fortsatt trevlig dag. Då kom han av sig lite.. "eh..va..jo.. tack detsamma" blev hans svar.

Jag förstår inte detta med att bli förvånad över när någon är snäll och trevlig emot en, eller är det bara när det gäller yngre människor? Tror dom att vi ska vara otrevliga hela bunten?

Hur dum får man bli?

Ni får ursäkta alla inlägg såhär på morgonen men jag råkar inte ha något bättre för mig.

Jag sitter och läser aftonbladet på internet och ser en artikel som handlar om Marcus som tuppade av efter att ha spelat World of Warcraft i ett dygn. Han och några vänner hade alltså spelat hela dagen och heela natten osv.. Han hade också druckit massa energidryck på detta samt ätit och sovit dåligt.

Hur fan kan man sitta och gråta ut i aftonbladet om det? Ställa upp på bild där han sitter vid datorn och ser ledsen ut och mamma och pappa ser besvärade ut. Skyll dig själv jävla apskaft.

Stina Lee

Hehe, jag brukar läsa en del av de större bloggarna. Bla Stina Lee. Och då såg jag att hon skrivit något inlägg om att hon är inte skyldig oss läsare ett dugg.. inte något alls. För bloggen är hennes mästerverk, som hon själv gjort till en av sveriges mest lästa. Och det är ju sant, det är ju hon som får oss att vilja läsa den.. Skriver om det ena och det andra.

Men jag tycker att om man valt att bli en av Sveriges mest lästa bloggar så kan man inte vara sådär. Jag har läst att många undrar vad som hände med hennes pojkvän och hon svarar hela tiden att hon inte vill lämna ut sitt privatliv.. Jag tycker inte man kan göra så och sen bli sur för att folk undrar.. När hon ena stunden jiddrar om det ena och det andra om honom och sen verkar han gått upp i rök. Då räcker det inte med ursäkten "jag vill hålla mitt privatliv utanför bloggen". Klart som fan att folk undrar.. Hon säger att hon inte valde att bli en sådan pass populär blogg, nej det kanske hon inte gjorde men nu blev det så.. Och vill man då ha förstående läsare så får man ta och säga som det är. Ska det vara så jävla svårt?

Jag tycker verkligen Stina verkar vara en ärlig och söt människa, men när man håller på sådär..? Nja.. då får man räkna med att folk reagerar.