Före och efter

 

Du ska göra såhär och såhär..

 
För några dagar sen så twittrade jag om när jag under en dag hade ätit pannkakor, pizza och hade tagit en fika på stan. Fick då svar av en bekant som frågade om jag inte var gastric bypass opererad. Svarade att jo det är jag. Och jag visste redan då hur resterande tweets ifrån denna person skulle se ut.
 
"ska man inte lägga om kostvanor etc då tänka på vad man äter, träna, förändra liksom :)"
"okej fast man ska väl inte äta sånt och dricka alkohol ändå :) man kan ju faktiskt gå upp igen"
 
Detta är två av hennes tweets. Brydde mig inte speciellt mycket där. Men det var denna tweet som fick mig att höja ögonbrynen:
 
"drar inte alla över samma kant men får man en betalt op ska man sköta sig. Jag var gått ner 35kg UTAN op å jag sköter mig varje dag för att hålla den fysik jag fått :) #livsstilsförändring"
 
1. Jag skrattar när någon vill argumentera och använder en hashtag i meningen, och är drop dead seriösa.
2. Här blev jag förbannad. Jag la ihop alla tweets och insåg att en som inte gjort operation, som inte känner mig, som alltså har noll koll på hur jag lever mitt liv ska berätta för mig hur jag ska göra. Jag säger INTE att man som icke opererad inte vet vad det innebär, men måååånga förstår inte att vi kan leva ett vanligt liv efter operationen.
3. Personen berättar att man kan faktiskt gå upp igen. Detta berättar hon för mig. Som är opererad. Som fått ALL info innan jag la mig på operationsbordet. Många gånger om dessutom. Skrattretande om ni frågar mig. Som om jag inte läst på, pratat om detta innan jag gjorde det.
4. Inte dricka alkohol? Jag vet inte vart du fått det ifrån. Jag vet att en del blir känsligare och tål mindre mängd. Mendans en del inkl. mig själv kan dricka samma mängd som innan.
5. Det är jättebra att du gått ner i vikt utan op, men vad det har med hela saken att göra vet jag inte faktiskt mer än att det låter som du vill ha extra beröm. 
6. Jag förklarade att jag knappast åt en hel pizza och 766 pannkakor. Jag åt inte ens hela fikan som ni ser på bilden ovan. Jag kan fysiskt inte göra det. Folk verkar glömma det ganska snabbt.
 
Jag tycker bara det är pinsamt när folk ska försöka berätta hur andra ska leva och vara. Kan ni inte glädjas åt andra så håll era åsikter för er själva. Blir så pinsamt för er annars.
 
Jag hade knappast gått ner 50kg om jag bara suttit på röven och väntat på ett mirakel. Självklart har operationen underlättat många kilo.. men den är inget magiskt verktyg som fixar allt! Vill jag gå ner i vikt måste jag göra exakt som alla andra vid detta lag.

- 50 kg

 
 
 Har ni frågor? Ställ dom så ska jag svara på dom i ett inlägg! :)
 

Min resa

 
Jodå. Det finns ju bevis på att något har hänt.

Operationen löser väl allt?

En sak jag tänkt på ett tag, dels för att det tagits upp en del i div. sidor på Facebook och dels för att jag själv fått fundera en extra gång. Det är detta att en del på allvar verkar tro att bara för att man gör en gastric bypass så försvinner ALLA problem. Du blir smal direkt utan att behöva göra något, du börjar äta sallad automatiskt, du slutar med allt onyttigt och posar vant vid spegeln varje dag på gymmet. Nä. Inte riktigt.
 
Som jag sagt så många gånger förut, operationen är bara ett redskap.. jobbet får du göra själv. Jag kan bara tala för mig själv när jag skriver detta. Och ja, klart jag kan falla tillbaka till det dåliga och onyttiga men skillnaden är nu att jag 1. Inte på långa vägar kan äta lika mycket onyttigt. 2. Inser hur fel det är och gör en nystart. Det gjorde jag aldrig förut, eller jo.. kanske ibland. Men ytterst sällan. Jag bryr mig mer nu, och jag vill mer nu. Och jag orkar mer nu haha. Jag menar om jag skulle gått på ett IW-pass när jag vägde som mest, jag hade ju säkert inte orkat hela passet. Nu x antal kilo lättare så klarar jag ett sånt pass och skulle kunna orka en sväng i gymmet efteråt för lite styrka om jag får vila några minuter mellan. 
 
Men ja, jag är inte perfekt. Jag ramlade tillbaka till cola-träsket. Skitdumt. Men nu gör jag en nystart och har köpt hem en massa Loka/Ramlösa istället. Minst lika gott ju! Det var något jag lärde mig att gilla när jag gick på flyt innan operation haha. Innan så HATADE jag det, tyckte det smakade medicin av allt. Helst av allt vill jag inte heller ha massa sött och gott hemma, men jag kan ha det lättare nu än förr. Nu kan jag vänta tills helgen med godis eller vad det nu kan vara. 
 
Nu kanske jag svamlat lite, men jag vill som sagt bara ibland få ut lite tankar. Oftast är dom för mig själv. Det är okej att få bakslag, bara man försöker igen och aldrig ger upp.

Vinterjackan

 
Det är alltid läskigt att lägga ut sånahär bilder har jag märkt. Men det är bara att göra, värsta som kan hända är väl att man får en negativ kommentar och kom igen, säg något jag inte hört tidigare ;) haha!
 
Nej men detta är alltså jackan jag beställde, glad att jag tog en mindre storlek eftersom jag är långt ifrån klar med viktminskningen. Riktigt varm och mysig är den!

- 30,1 kg

 
 
Förutom att jag igår var på Marieberg så vägde jag mig också. Vågen visade mig då -30 kg prick! Blev så galet glad över detta! Den 22:a september är det 5 månader sen jag låg på operationsbordet. Vägde mig förvisso idag också och det var ytterligare ett hekto ner. Så något rätt gör man ju såklart ;)
 
Och jag läste och svarade på ett fint mail jag fick. Ni ska veta att jag svarar alltid så gott jag kan på era frågor, kan jag hjälpa någon eller bara finnas där och svara på frågor om denna operation så tveka inte, skriv i en kommentar eller till nettankga@hotmail.com så svarar jag såfort jag kan.

1 hekto kvar

 
Ja om 1 ynka hekto så kommer vågen visa -30 kg. Den ni.
 

Snart -30 kg.

linne ifrån www.gomdajuveler.se
 
Jaa, det tar emot att lägga upp sånahär bilder. Och ja jag kommer få negativa kommentarer, allt ifrån att jag fortfarande är tjock (no waay, u dont say?!) till att jag slösat bort skattepengar ;) 
 
Hursom, jag har om några hekto gått ner 30 kg alltså. Det är en halv normalviktig person som är ungefär lika lång som mig. Men nej jag är inte klar än.. så fortsätt läs min blogg och följ min resa :)

Förstora läpparna

 
Något jag alltid velat göra i flera år men som aldrig blivit av är att förstora läpparna men jag funderar på att ev. belöna mig med det när jag gått ner 30 kg. Vilket är om 2,4 kg. Värt att fundera på :) Dessa priser kommer ifrån Laserkliniken i Karlstad, vet inte om det går att göra i Örebro? Har inte kollat upp. Och nej jag är fanemej inte sponsrad med detta :P Kommer betala varje ml själv.
 

- 28,4 kg och dödsångest på Kolmården

 
 
Jag vägde mig imorse och har gått ner ännu mer nu, nu visar vågen -28.4 kg :) Jävligt kul! Och man blir så jävla pepp så fort vågen visar minus. Men man ska ju inte heller stirra sig blind på vågen, man får ju känna lite på hur kläderna sitter. Att mäta sig är också ett bra redskap om man tycker att inget händer på vågen.
 
 
Idag känns det i benen att man gick hela dagen igår, det är ju inte enbart en uppförsbacke på Kolmården. Så kul att alla som gick uppför dom klagade, man behövde ju inte känna sig otränad ensam haha! Tydligen så var Eric Saade där igår, därför det hängde så många tjejer vid scenen. Inget jag lyssnar på, myste hellre med getterna.
 
Och jag måste berätta, eftersom min sambo tyckte det var sååå kul. Jag hade världens ångest när vi åkte Safari, jag har som sagt inte varit där sen 1994 och dom har såklart gjort om en del och jag visste att man nu åkte linbana runt i safarit. Jag är höjdrädd. Nog för att jag läste att det var 24 meter ner till marken på vissa ställen men jag tänkte "whattahekk.. hur farligt/högt kan det vara egentligen, man är väl upptagen med att kolla på djuren?" Ha-ha-haaaaaaaaaa. Jo tjena. Jag hade dödsångest, alltså på riktigt dödsångest när rösten berättade att vi nu befann oss på 24 meters höjd. Jag höll krampaktigt i vagnen så knogarna blev vita. Släppte dock när vi åkte lägre, då tog jag div. kort men så fort den åkte högre upp så satt jag stilla haha.

Svar på tal nr 2

Jessica skrev:
 
Hejsan, kom precis över din blogg och tänkte ställa dig en fråga. Bli inte upprörd för jag menar inte att vara otrevlig utan jag är bara nyfiken då jag haft problem själv, fast åt andra sidan (175cm/49kg). När började din övervikt och vad berodde det på? Varför lät du/din familj låta det gå så pass långt att en operation behövdes? Hur mycket försökte du med kosten och/eller träningen?
 
Mitt svar:
 
Ingen fara Jessica, jag har ju valt att gå ut med det så fråga på :) Så länge man inte är otrevlig så är inte jag det ;)
 
Jag kan nog inte säga exakt när jag började bli överviktig, men väldigt tidigt. Kanske från åkurs 6 och upp? Något sånt skulle jag tro.
 
Hm, jag vill gärna inte skylla detta på någon annan än mig själv, men ja.. jag fick äta det jag ville ha när jag var liten och kanske var det problemet. Jag var väldigt bortskämd med maten, tyckte jag inte om det som dom lagade så gjorde dom något jag ville ha istället. Det plus att jag är envis kanske haha. Sedan när jag blev äldre och lagade maten själv när jag bodde hemma så gick det väl mest på rutin att göra det som gick snabbast. Samma sak när jag som 17 år flyttade hemifrån. Allt skulle gå snabbt och enkelt. Problemet var väl också att man åt mycket, för mycket. Och det är ju just där jag känner att jag fått hjälp med operation. Jag äter lite men mer ofta. Förut åt man en stor portion och sen åt man inget mer. Nu måste jag äta nyttigt, jag vet vad som händer annars. Klart jag visste och insåg vad som hände när jag åt som jag gjorde förut med men det är ett helt annat kapitel om ens egna självbild och hur man ser sig själv. 
 
Hur mycket jag försökte? Väldigt mycket skulle jag säga. Ska dock inte säga att jag gått på varje diet som finns, för jag vill inte gå på diet. Jag vill kunna äta "normalt" men mindre och mer nyttigt. Och innan någon annan säger att "ja men varför gjorde du inte bara det istället för operation?" Svaret är enkelt. Jag kunde inte. Det är säkert svårt att förstå, men det gick inte. 
 
Och träningen? Ja, det är jobbigt när man har så mycket övervikt. Ofta hade jag så ont i ben eller rygg att jag inte klarade av det. Idag har jag inga problem att gå flera kilometer, nästan en mil utan att känna av ryggen eller benen. 
 
Sen åt jag självklart mycket mer onyttigt förut.. det ska jag inte sticka under stolen med :) Men det kommer ett inlägg om det med.

6 veckors kontroll

 
Idag var jag på en ganska mycket försenad 6 veckors kontroll, men har kommit annat ivägen helt enkelt :) Hursom så var hon jag träffade väldigt nöjd med mina resultat. Jag behövde inte fortsätta med järntabletten heller då mina blodvärden var så pass bra. Så dom tänker jag bara ta under lingonveckan.
 
-27 kg sedan operation
-23 cm i midjan

Snabbt inlägg

Dags att gå ut och svettas lite ;) Och jag var lite snabb förut, råkade ta bort en kommentar som kom in. Skriv gärna igen, men som svar på din kommentar.. tror du verkligen jag åt allt som syns på min bild vid fikat? Omöjligt för mig att äta allt det haha. Marängen var så söt att jag enbart smakade en bit av den. Sen äter jag inte vitt bröd vanligen då jag kan dumpa rätt hårt på det, äter knäckebröd eller rågkusar. Så puss på att du antar innan du frågar ;)

Svar på tal nr 1

Agnes frågade: 
"Varför gick du inte ner i vikt på egen hand istället för att göra operation?"
 
- Riktigt så enkelt var det inte. Jag vaknade inte upp en morgon och tänkte att jag skulle göra en operation. Och man får inte en operation hux flux bara för att man vill göra en. Men för att svara på frågan då, jag har försökt. Otaliga gånger. Och visst, jag har gått ner några kilo när jag försökt, men det har alltid kommit tillbaka. Och sista gången jag försökte så kom det med mera än vad jag gick ner. Operationen var mitt sista alternativ och det är värt att nämna att jag läste på om den och funderade i över ett år innan jag gjorde den. Jag var också väl insatt i hur det fungerade då en i min familj och släkt har gjort den innan mig. 
 
Jag började utredningen för operationen i augusti 2012 och blev opererad i april i år. Och under den tiden får man träffa läkare, gå på möten osv. Så inget som händer över en natt :)

På väg att bli hälsosam

Jag har länge suttit och funderat fram och tillbaka, på hurvida öppen jag ska vara i min blogg om mig själv och mitt liv. Det är enkelt att skriva om kläder och fina bilder man tar. Men att skriva öppet om sitt liv, på Internet där miljoner kan läsa om det och skapa sin egna uppfattning av orden man skriver, inte lika lätt. Men jag känner att detta är en resa jag vill dela med mig av, det är en stor del av mitt liv. 
 
Det är torsdag den 1:a augusti 2013 och jag har i vanlig ordning tagit mina piller som jag tar varje dag. En b12, en järn, en multivitamin och även en tablett för håret. Detta har jag gjort sedan 23:e april då jag kom hem ifrån Lindesberg där jag gjorde min operation. En gastric bypass.
 
Och jag har efter den operationen gått ner 26,5 kg. Jag är inte riktigt klar ännu. Men jag är en bra bit på väg.
 
Jag tänkte att detta får bli mitt inlednings-inlägg för allt detta. Skulle kunna skriva en hel novell, men jag kommer ta upp det lite då och då, för det är inte så kul att läsa allt direkt.
 
Men har ni frågor, så fråga.
 
Jag tänkte lägga upp en bild ifrån igår, med klänningen på.
 
 
Detta är alltså klänningen jag fick ifrån www.gomdajuveler.se :)